Det är frustrerande att läsa rapporter från norr om öppna tävlingar och isar som bär lokomotiv! Funderade häromdagen på att vi i Östergötland inte behöver något tävlingsprogram för vår icke existerande vinter. Vi skulle kunna överraska oss själva och omvärlden istället att utlysa tävlingar när vi har is! Får vi 10 cm bärkraftig is är det snabbt gjort att arrangera en tävling. Vi kan fortfarande det här med pimpeltävlingar.
Kul att pimpelsport.se har valt Cancertävlingen på Lien som en av deltävlingarna i PIMPELSPORT CUP 2018. Lien och Cancertävlingen har alltid varit min absoluta favorittävling i Östergötland! Kör hårt Jerry och Co! Den 25 februari kommer vi!
Det är inte konstigt att man blir lite nostalgisk när isgränsen i Sverige stadigt flyttar längre och längre norrut. Bläddrade i gamla pressklipp och hittade ett rejält guldkorn från 1974. Min dåvarande klubb SFK Firren arrangerade Storpimpel -74 och lokalpressen bevakade som alltid med helsidor och initierade reportage. Detta är ett riktigt guldkorn skrivet av författaren och jakt/fiske-reportern på Östgöta Correspondenten Bo S Ancher. Lysande text. Skrivet på den tiden då texten fick ta den plats som behövdes!
Linköping pimpelgladaste staden i landet
Av Bo S Ancher, Östgöta Correspondenten 1974Minns hur det låter då man utfodrar hungriga tigrar! Höj decibeltalet med 15! Just så lät det då 250 isborrar sattes i rörelse i samma sekund. Just som startskottet hade smällt vid Hovstads ångbåtsbrygga. Sedan blev det alldeles dödstyst igen på Åsundens is. Utspridda över fyra löpkilometer kärnis satte de 250 sig hukande, utövande svensk yoga. Inåtvända blickar. Svartkonst på hög nivå.
Sportfiskeklubben Firren i Linköping arrangerade sitt Storpimpel 74 på söndagen med hela busslaster tillresande utbytesvänner från Borlänge sportfiskeklubb i Dalom och från västgötaklubben Ulricehamns fritidsfiskare och Norre Kindas sportfiskeklubb. För att inte tala om udda deltagare från andra klubbar i Östergötland.
Firren har gjort sig välkänd för att anordna ambitiösa tävlingar och på isen sågs ett tiotal svenska mästare på pimpel – individuella och i lag, en nordisk mästare i havsfiske, ett otal distriktsmästare och andra storfiskare. Samt vanliga blåbär. Män, kvinnor och barn.
Åh du milde vad det drogs abborre, låt vara att två, tre av dem ofta nog kunde ha postats för enkelt porto.
Linköping lär vara Sveriges – och förmodligen världens – pimpelgladaste stad. Enbart i Östergötland har Fritidsfiskarna ca 6.000 medlemmar. Det finns inget latinskt namn på farsoten trots att den är mycket smittsam. Den kräver sina offer i alla åldrar, kön och socialklasser.
Det händer inte sällan att soffliggare och tevenarkomaner överger sitt ombonade liv, börjar tala i sömnen om ”den stora, som jag tappade” och ger sig ut långt bortanför parkeringsplatserna utsättande sig för frisk luft därtill lockade av gamla gubbar, som hymlar med magiska metallbitar.
Egen tillverkning av blänken en hobby i hobbyn
Är då inte fritidsfiske främst en kontemplativ eller meditativ sysselsättning bortom ett slags tävlan i vardagslivet? Tävlingsledaren tillika Firrens ordförande, målare Frank Carlsson ger svar på tal:– Det finns olika sätt att koppla av efter olika läggning. Då klubben bildades 1968 var det för att vi skulle få ett speciellt forum för tävling och sportfiske – med betoning på sport, speciellt för pimpel men också inom andra sektorer. Som du sett har deltagarna en halvtimme på sig att i lugn och ro dra ut över sjön innan startskottet går och lika lång tid får de på sig mellan avslutningssaluten och invägningen. Nu brakar inte hela hopen iväg vid startskottet hetsade till tusen, som skedde förr.
Att de sedan fiskar koncentrerat under de fyra tävlingstimmarna är också ett slags rekreation. Vi menar att koncentrationen inte är någon synonym till stress. Före och efter tävlingen pratar vi av oss och har roligt. Under fisket tolereras inte gärna något snack och ingen får krypa närmare en konkurrent än fem meter. Som du ser är det verkligen inte fråga om något sällskapsliv under tävlingen. Du ser 250 silhuetter här ute, men det är nästan lika stilla som om du hade varit ensam. Var och en tror på sina teorier om var fisken har sin gång och på sina don och de flesta går nog ut för att vinna. Sedan är det en annan sak att den som blir sist inte blir ledsen…
Per reporterstötting drar vi ut över vidden i sällskap med ingenjör Björn Borg, klubbens sekreterare. Han får hjälpa några damer med Dubble-Eye Knot på de infernaliskt ”levande” revarna om 0,15 till 0,20 mm. Förvånansvärt mycket kvinnor på isen här idag. Och barn. Genomtänkt inbyltade. Försöker man öppna en dialog med någon tävlande blir pratstunden sällan givande. De ser räddhågat omkring sig så ingen ska få någon ledtråd. Läpparna rör sig, men det kommer inget ljud.
– Hur många har du fått, sa´ du?
– hmofem!
Då firrarna hänger sig på försöker man låtsa att man ser efter om kroken är vass. Minsta möjliga armrörelser. Fisken smygs ner i konten med utstuderad förstulenhet. Som om man kände efter näsduken. Fascinerande!
– Det är inte bara att tävlingarna har sitt egenvärde, påpekar Björn Borg. Vi fiskar
också enskilt och kontemplativt ibland och då ger oss detta fritidsfiske mera eftersom vi under tävlingarna utvecklar metodik och don. Och hur man än fiskar, charmen ligger ju till stor del i att räkna ut hur fisken ser det från sin synpunkt och fiske går ju ändock odiskutabelt ut på att få fisk. En del medlemmar har så fångats av att lösa de till synes irrationella faktorerna att de gör upp bottenkurvor och för statistik över fångst, barometerstånd, ljusförhållandena etc. Många gör sina blänken själva, vilket har blivit en hobby i hobbyn.
Skrivar´n hedras med att få ta en kik i verktygsfilare (lämpligt yrke) Gunnar Palms lilla lådda. Denne Firrens kassör har det eminenta kunnandet. Hans pyttesmå blänken är formfulländade smycken och om det inte vore för de små trekrokarna skulle de göra sig utmärkt i öronsnibbarna på kvinnor. Gunnar ”kör” mest med diminutiva ulltofsar eller millimetersmå plastringar i olika färger som agn, en del flourescerande. Många andra använder fortfarande ögat från den första abborren eller en smula björkticka. Här ska nämnas att den som inte avlivat sina fiskar vid invägningen diskvalificeras. Även andra goda regler håller man styvt på. Ingen får strutta omkring med isborren oskyddat på land. Skulle det ändock hända någon olycka så är deltagaren skyddad av en försäkring som ingår i den måttfulla startavgiften.
Björn Borg påpekar att en ny tids isborrar kan hanteras även av andra än starka karlar. Det betyder att ingen sitter och tjurar vid dött hål. Fisket blir rörligare. Man håller sig varm och kan använda lättare, ändamålsenligare kläder. Och när det nappar uppstår en värme i maggropen, som sprider sig.
Den här tävlingen har inget gemensamt med de jippon till pimpeltävlingar man genomlidit med dryga startavgifter och bilar som pris. Det här var en trevlig familjeföreställning om än på fullaste allvar. Första pris i stora klassen var värt ca 175 kr. Måttfullt och välbetänkt.
Och så skall alla (som ondgör sig över pimpeltävlingar) veta att all uttalad småfisk hämtades av yrkesfiskare Nils Nilsson i Berg. Till minkmat. Han drog iväg med ett helt berg till Berg. Nu säger man ofta och med rätta att sportfisket orsakar en snedbelastning av fiskebestånden som är svår för fiskevården att rätta till, men det skall också tilläggas att i vatten där ”tusenbröder” finns i sådana myriader som i Åsunden så är en tävling av detta slag direkt fiskevårdande.
Vissa fick sitt kok stuvad abborre som belöning nog. Abborre har också den förtjänsten att vara vår aromrikaste fisk. Abborre är mums både för Måns och människor. Under ”förolympiaden” på lördagen Rengen påbörjade f ö 160 deltagare anskaffandet av mat till huset. Av nedanstående prislistor framgår vilka som lyckades bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar